Per Wästberg
| Per Wästberg | |||
|---|---|---|---|
 | |||
| Født | 20. nov. 1933[1][2] (90 år)Stockholm | ||
| Beskjeftigelse | Skribent, journalist, lyriker, litteraturkritiker | ||
| Embete |
| ||
| Utdannet ved | Uppsala universitet Östra Real | ||
| Ektefelle | Anna-Lena Wästberg Anita Theorell | ||
| Partner(e) | Margareta Ekström | ||
| Far | Erik Wästberg | ||
| Søsken | Olle Wästberg | ||
| Barn | Johanna Ekström | ||
| Nasjonalitet | Sverige | ||
| Språk | Svensk[3] | ||
| Medlem av | Svenska Akademien[4][5] | ||
| Utmerkelser | Litteris et Artibus (2005) De Nios Stora Pris (1997) Ordenen O.R. Tambos følgesvenner (2008) | ||
Per Wästberg (født 20. november 1933 i Stockholm[6]) er en svensk skjønnlitterær forfatter, litteraturkritiker og journalist.
Journalist og forfatter[rediger | rediger kilde]
Wästberg debuterte som forfatter i 1949. Han ble i 1953 journalist i avisen Dagens Nyheter, senere også kulturredaktør. Fra 1976 til 1982 var Wästberg sjefredaktør for Dagens Nyheter.
Bibliografi[rediger | rediger kilde]
- Per Wästbergs skrifter 1943–1973: en bibliografi. Stockholm: Wahlström & Widstrand. 1973. ISBN 91-46-12014-9.
- Per Wästbergs skrifter 1983–2003: en bibliografi. Stockholm: Wahlström & Widstrand. 2003. ISBN 91-46-20266-8.
- 1949 – Pojke med såpbubblor
- 1952 – Enskilt arbete
- 1952 – Ett gammalt skuggspel
- 1961 – Halva kungariket
- 1957 – Klara
- 1958 – Arvtagaren
- 1960 – Förbjudet område
- 1960 – På svarta listan
- 1962 – Angola-Moçambique
- 1962 – Östermalm
- 1963 – Innan gaslågan slocknade
- 1963 – Tio atmosfärer
- 1964 – Hjältarnas uttåg
- 1964 – Enkel resa
- 1964 – Ernst och Mimmi
- 1966 – Kring Sturegatan 38
- 1967 – En dag på världsmarknaden
- 1968 – Vattenslottet
- 1969 – Afrikas moderna litteratur
- 1969 – Luftburen
- 1970 – Röda huset
- 1971 – Carlssons skola 1871–1971
- 1971 – Humlegårdsmästaren
- 1972 – Bekanta i familjen
- 1972 – Jordmånen
- 1973 – Sommaröarna
- 1974 – Upplevelsehuset
- 1976 – Afrika ett uppdrag
- 1977 – Berättarens ögonblick
- 1980 – Ett hörntorn vid Riddargatan och andra stockholmsskildringar
- 1981 – Obestämda artiklar
- 1982 – Bestämda artiklar
- 1982 – Tyda stadens tecken
- 1982 – Tal i Röda rummet
- 1983 – En avlägsen likhet
- 1986 – Eldens skuggal
- 1987 – Bergets källa
- 1988 – De hoppfulla öarna
- 1990 – Frusna tillgångar
- 1990 – Mina hemliga bokmöten
- 1991 – Ljusets hjärta
- 1992 – Frukost med Gerard och andra texter
- 1993 – Vindens låga
- 1993 – Tal på Övralid 1993
- 1994 – Alice och Hjördis – två systrar, dagböcker och brev 1885–1964
- 1994 – Kring Johannes
- 1995 – I Sydafrika
- 1995 – Förtöjningar
- 1996 – Ung mans dagbok
- 1996 – Lovtal
- 1997 – Werner Aspenström (inträdestal till Svenska Akademien)
- 1997 – En ung författares dagbok
- 1998 – Om Raoul Wallenberg
- 1998 – Tre rader
- 1998 – Duvdrottningen och andra berättelser
- 1999 – Staden under asfalten
- 1999 – Raderingar
- 2000 – Edith Whartons hemliga trädgård
- 2001 – Minnets stigar (med Anita Theorell och Hans Hammarskiöld)
- 2001 – Fortifikationer
- 2002 – Axel Hirsch
- 2003 – Övergångsställen
- 2003 – Tio anteckningar om staden
- 2004 – Tillbaka i tid
- 2004 – Resa i tysta rum (med Anita Theorell och Hans Hammarskiöld)
- 2006 – De hemliga rummen. En memoar
- 2007 – Vägarna till Afrika. En memoar
- 2008 – Anders Sparrmans resa
- 2009 – Nya lovtal
- 2010 – Hemma i världen. En memoar
- 2012 – Ute i livet. En memoar (1980–1994)
- 2013 – Gustaf Adolf Lysholm. Diktare, drömmare, servitör
- 2014 – Erik och Margot. En kärlekshistoria
- 2015 – Per Wästbergs Stockholm
- 2015 – Mellanblad
- 2016 – Det gula pensionatet. En händelselös roman
- 2020 – Förlupna ord : ur de svarta anteckningsböckerna
- 2021 – Utsikt från stol 12'
Svenska Akademien[rediger | rediger kilde]
I 1997 ble Wästberg innvalgt som medlem i Svenska Akademien, der han innehar stol nummer 12.[6]
Politisk engasjement[rediger | rediger kilde]
Wästberg har også utmerket seg ved et sterkt politisk engasjement knyttet til ytringsfrihet og menneskerettigheter. I 1964 var han medstifter av den svenske avdelingen av Amnesty International.[6] I 1967 ble han leder for den svenske PEN-klubben.[6] Senere var han også leder for International PEN fra 1979 til 1986.[7] Etter reiser i Afrika vokste det fram et økende engasjement rettet seg mot kolonialisme og raseskillepolitikken i Rhodesia og Sør-Afrika. I 1959 ble han utvist fra Rhodesia, året etter også fra Sør-Afrika. Han utga i 1960 to bøker om de to landene, Förbjudet område og På svarta listan, som fikk betydning for kampen mot apartheid.[7]
Priser, utmerkelser og stipend (utvalg)[rediger | rediger kilde]
| Årstall | Priser | Boktittel |
|---|---|---|
| April 2008 | Utnevnt til medlem av den sørafrikanske Ordenen O. R. Tambos følgesvenner for sitt bidrag til bekjempelse av kolonialisme i Afrika og apartheid i Sør-Afrika.[7] |
|
| 2005 | Litteris et Artibus[8] | |
| 2001 | Augustprisen | Minnets stigar |
| 1997 | Samfundet De Nios store pris[6] | |
| 1995 | Gerard Bonniers pris | |
| 1993 | Övralidsprisen | |
| 1993 | Wahlström og Widstrands litteraturpris | |
| 1986 | Gun och Olof Engqvists stipendium | |
| 1979 | Bernsprisen |
Referanser[rediger | rediger kilde]
- ^ Munzinger Personen, Munzinger IBA 00000015841, besøkt 9. oktober 2017[Hentet fra Wikidata]
- ^ Brockhaus Enzyklopädie, Brockhaus Online-Enzyklopädie-id wästberg-per, besøkt 9. oktober 2017[Hentet fra Wikidata]
- ^ http://data.bnf.fr/ark:/12148/cb120215939; Autorités BnF; besøksdato: 10. oktober 2015; BNF-ID: 120215939.
- ^ Svenska Akademin ledamotsregister wastberg-per, besøkt 20. juli 2020[Hentet fra Wikidata]
- ^ Svenska Akademin ledamotsregister wastberg-per, besøkt 16. juli 2020[Hentet fra Wikidata]
- ^ a b c d e «Stol nr 12 - Per Wästberg» (svensk). Svenska Akademien. Besøkt 9. oktober 2016.
- ^ a b c «Companion of The Order of the Companions of OR Tambo in Silver Awarded to Per Wästberg (1933 -)» Arkivert 19. juli 2010 hos Wayback Machine., Presidency of the Republic of South Africa.
- ^ «Litteris et Artibus / treff ved søk / Sök medaljförläning» (svensk). Sveriges Kungahus. Arkivert fra originalen 5. september 2016. Besøkt 9. oktober 2016.
| Forgjenger: Werner Aspenström |
Svenska Akademien, Stol nr 12 (1997–)
|
Etterfølger: |
| Forrige mottaker: Peter Nilson |
Övralidsprisen (1993)
|
Neste mottaker: Eva Österberg |