Inlandsbanan

Fra Wikipedia, den frie encyklopedi
Inlandsbanan
Inlandsbanan i juli 2005. Store deler av jernbanen går gjennom villmark.
Info
TypeJernbane
UtgangsstasjonKristinehamn
EndestasjonGällivare
Drift
EierBanverket
Operatør(er)Inlandsbanan AB, Green Cargo og Inlandsgods
Type trafikkGods og turisttrafikk
Teknisk
Lengde1 288 km

Sørgående tog ved Avaviken på Inlandsbanan.
Nord- og sørgående tog møtes i Sorsele.
Dagens turisttog passerer brua over Vojmån nord for Vilhelmina.

Inlandsbanan er en svensk jernbane som går mellom Kristinehamn i sør og Gällivare i nord. Strekningens lengde er 1 288 km (når strekningen ÖstersundBrunflo, 15 km, medregnes). Banens høyeste punkt, 525 moh, er like nord for Gråtbäck, 4 mil nord for Orsa i Dalarna.

Den eldste strekningen er de 11 kilometrene fra Kristinehamn til Sjöändan, som ble åpnet i 1850. Til å begynne med var det hester som trakk vognene, det første damplokomotivet kom i 1858. Banen var smalsporet fram til 1873, da normalspor ble anlagt fram til Storfors. Den nyeste strekningen er forbindelsen mellom Arvidsjaur og Jokkmokk fra 1937, hvis vi ser bort fra en linjeommlegging mellom Filipstad og Persberg som ble tatt i bruk i 1964. Store deler av banen ble anlagt mens Sverige fortsatt var i union med Norge. Inlandsbanan skulle blant annet bidra til å lede handel inn i Sverige fra grensetraktene i stedet for ut til Norge.[1]

Regulær persontrafikk er det idag bare mellom Kristinehamn og Nykroppa. I Nykroppa møter Inlandsbanan Bergslagsbanan, og deler spor med den om lag åtte kilometer vestover til Daglösen. Strekningen PersbergVika, totalt ca. 58 km, er nå helt nedlagt. En del av sporet ligger ennå, og blir brukt til dresinsykling. Resten av strekningen har persontrafikk bare om sommeren (turisttrafikk). De strekningene som ikke er nedlagt, brukes ellers til godstrafikk.

Linjekart[rediger | rediger kilde]

Tegnforklaring
Malmbanan fra Boden
1295 Gällivare
Malmbanan til Narvik
Porjus
Stora Luleälven (185 m)
Jokkmokk
1188 Den geografiske polarsirkelen
Kåbdalis
Moskosel
Nyborgtunnelen (50 m)
Piteälven / Hundforsen
1022 Arvidsjaur
Nordlunda
sidelinje til Jörn, nedlagt
Slagnäs
Sorsele
Blattnicksele
Lomselenäs
861 Storuman
sidelinje til Hällnäs
Vojmån
Vilhelmina
Meselefors
Dorotea
sidelinje fra Forsmo
Hoting
Strömsund
664 Ulriksfors
Jämtlands Sikås
Lit
Mittbanan fra Trondheim
Östersund Västra
549 Östersund C
Ope
534 Brunflo
Mittbanan til Sundsvall
Fåker
Svenstavik
Åsarna
Ytterhogdal
364 Sveg
Ljusnan
Fågelsjö
Älvhö
Dala-Hälsinglands Järnväg fra Bollnäs
241 Orsa
Siljansbanan fra Borlänge-Avesta
228 Mora
Morastrand
Älvdalsbanan
224 Lomsmyren
Vika
Vimo
Gäfvunda
Malung
Oje
Brintbodarna
161 Dalasågen
Västerdalsbanan fra Borlänge
157 Vansbro
Västerdalsbanan til Malung
Trekärn
Västerdalälven
Vakern
Eldforsen
Sågen
Neva
til Grängesberg, nedlagt
Oforsen
Vermlands Rämen
Lesjöfors
Persberg
Nyhyttan
fra Hagfors, nedlagt
57 Filipstad
Gammalkr.
Bergslagsbanan fra Borlänge
Herrhult
Bergslagsbanan fra Kil
49 Daglösen
40 Nykroppa
Badsta
28 Storfors
17 Nässundet
Sjöändan
Värmlandsbanan fra Laxå
0 Kristinehamn
Värmlandsbanan til Charlottenberg
og Kongsvingerbanen

Referanser[rediger | rediger kilde]

  1. ^ Sandhammar, Bengt (2014). Inlandsbanan. Östersund. s. 8. ISBN 978-91-637-6788-3. 

Kilder[rediger | rediger kilde]

  • Eisenbahn- und Verkehrsatlas von Europa, J. J. Arnd, Leipzig 1897 (Kristinehamn – Orsa).

Eksterne lenker[rediger | rediger kilde]